Snart är första veckan gjord.
Ni vet hur jag är! Säga hej då är det värsta jag vet. Igår satt vi i möte på eftermiddagen. I slutet av mötet tänkte jag på hur snabbt jag lärt känna människorna här nere och hur otroligt välkommen jag känt mig. Så plötsligt tänker jag på hur det kommer bli när jag ska säga hej då till alla här nere. Det knyter sig i halsen och ögonen tåras. Såklart! Vad annars? Jag börjar tro att jag skulle behöva professionell hjälp med mina avsked!!
Kommentarer
Trackback
